Den slöe?

Det här blogginlägget har dröjt längre än vad det skulle behöva göra i en värld där dygnet har något fler timmar än i vår. Att vara ordförande i Teologiska studierådet tar många timmar från vad som annars hade kunnat vara antingen studietid eller fritid, och de senaste veckorna har det varit så mycket av det att det inte funnits tid att blogga om vad som hänt och händer.

Särskilt mycket arbete har det varit med rekryteringsgruppen. Den har föreslagit fakultetsnämnden att föreslå prefekten att anställa en lektor i gamla testamentets exegetik. I morgon har vi att ta ställning till hur vi ska gå vidare med de sakkunnigprövade ansökningarna till lektorat i religionsfilosofi respektive kyrko- och missionsstudier med pastoralteologi. En ansenlig mängd skog har gått åt för att bereda dessa ärenden.

Fakultetsnämnden har beslutat att börja arvodera de studenter som sitter i stipendiekommitté, fakultetsnämnd och i rekryteringsgrupp. Vi som har mycket att läsa får en symbolisk summa som tack för vårt slit. Det är glädjande att de som får täckning i timplanen för sitt arbete bryr sig om oss som till största delen jobbar ideellt.

I måndags var det julbord med Teologiska studierådets representanter. Julbord kanske låter lite konfessionellt, men då ska vi komma ihåg att vi prioriterade detta framför universitetens julgudstjänst som pågick samtidigt.

Och julbordet är också en bra ursäkt att anföra för att detta inlägg dröjde ytterligare några dagar.

Väl hemma därifrån var jag inte bara för mätt på arbete för att kunna skriva några rader.