Som den förståndiga läsaren redan räknat ut av rubriken var det teologpub igår. Det var i vanlig ordning trevligt. En stor mängd samtalsämnen avhandlades och det dracks en okänd mängd öl. (Det är bra med luriga passivum-former!) Det dracks även andra saker, såsom vin och vatten. En del åt mat som enligt uppgift var god.
Teologpuben är ett bra sätt att mötas över kursgränserna: man får samtala med människor som man annars inte skulle veta vilka de var, och man får chansen att återförenas med gamla kursare.
Uppsala studentkår är i färd med att utveckla ett slags mentorsprogram. Tydligen så är det så att vi äldre studenter har mer att styrka de nyare studenterna med än handledning i teologpubandets sköna konst.
Det är en intressant idé. Mina egna erfarenheter som vunnits under det smickrande epitetet kyrkohistoriefröken (Akilles var mångförslagen och jag är kyrkohistoriefröken) vittnar om att det finns mycket att hämta för såväl studentmentor som för nyare studenter. Men, är det här något som går att institutionalisera och göra till ett program? Jag är lika tveksam till det som att närmare utreda hur det kom sig att jag fick mitt epitet och vad som gjorde att jag valde att acceptera det. Men mitt hjärta är inte mer förstockat än att jag går att övertala - åtminstone om studentmentorsprogrammet.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar